Det var då .. fast ändå nu
För två månader sen ungefär var jag så happy happy, på ett sätt som aldrig innan..
Den 7 september då jag bara skulle gå & hämta ett recept på medicin men gick därifrån med nåt annat i stället.. Ett pirr i magen & världens största leende :) Så mycke känslor & sån längtan! Ville att hela världen skulle veta ..
En vecka senare .. 090912 ... ja vad ska man säga?
Jag tänker tillbaka på den dagen rätt mycket. Försöker glömma vad som hände den helgen, hur liten jag kände mig, hur ledsen & förstörd jag var. Någon sa till mig att vad som än hände så skulle allting ändå bli bra.. Borde förstått redan då hur tomma dom orden va..
Men det var inte menat att det skulle bli så helt enkelt.. Min dag kommer också komma!
"it's true, life will smile for u"
Kärleken är inte gjord för alla?
Är det verkligen så det ligger till..? Orättvist om jag får säga vad jag tycker!
Idag har vart en väldigt jobbig dag.. Har inte känt av nån deppighet på över en vecka så fattar inte varför det skulle komma idag. Men det är så det är, borde väl jag om någon veta! Eller kanske inte.. Är juh ganska duktig på att förtränga det ledsna mä kul grejer istället.. Men nu är det så att det är första gången som Fröken Josephine inte förtränger detta jobbiga jävliga mä nåt eller nån annan.. . Orka bry sig, det är bara en lek alltihop ändå?
